“Du måste finnas, du måste. Jag lever mitt liv genom dig” sjunger Kristina i ”Kristina från Duvemåla”.
Visst vore det skönt att som coach känna att klienten har en sådan tilltro till dig? Att vara den som möjliggör förändring och känna klientens tacksamhet och kanske till och med beundran. Forskning ger också stöd för detta: i terapi är klientens relation till sin terapeut, och tron på att terapin ska verka, viktiga för framgång, och man kan anta att detsamma gäller för coaching.
Men i ett samtal med en Ren Coach, strävar coachen efter att till synes försvinna. I stället för att lägga fokus på kontakten mellan coach och klient fokuserar en Ren coach sitt arbete på att hjälpa klienten att fördjupa kontakten med sin egen upplevelse och engagera sig i sin berättelse så att den är det enda som betyder något – coachen bara”puttar på” med sina Rena frågor. Klienten behöver inte gå ”omvägen” om coachen, behöver faktiskt inte ägna coachen någon som helst uppmärksamhet. Hen utforskar sitt material och genom det blir mer medveten om sin verklighet och möjlighet till förändring.
Så visst, coachen behövs – men utan att märkas.
コメント